Ett av de i mina ögon bästa sätten att ”se saker och ting
med nya ögon” är att lämna ett rumsligt och/eller tidsmässigt sammanhang. De
flesta förändringar märks exempelvis mer om en kontinuerlig och/eller
konsekvent utvecklingsprocess utsätts för ett avbrott – att man så att säga
inte följt med eller varit del av densamma.
Ett typfall är om man under några dagar i rad ställer sig på
samma plats vid samma tid i gryningen och oavsett medvetet eller oöverlagt
inväntar dagsljuset (och slumpen vill att samtliga dygn har samma väderlek),
för att en av dessa – av någon anledning – plötsligt lämna sammanhanget under
en stund. Då man återkommer är det sannolikt ofta att avbrottet bidrar till
upplevelsen: ”oj, vad ljust det blev helt
plötsligt”.
Ett annat prov i den här kontexten är en grupp personer man dagligen
under en längre period umgås med och därefter inte träffar på ett tag. Då man
träffas igen kan det lätt hända att personerna ”plötsligt har längre hår”. Men vid
ett påpekande blir reaktionen gärna ett nyvaket inbördes studerande och åtföljande
kommentarer som: ”det har jag inte tänkt
på överhuvudtaget”.
Det finns flera exempel att tillgå och sådana som kan appliceras på betydligt allvarligare och viktigare företeelser, men det får duga för denna gång.
Bilden är funnen på denna sida http://www.upphopp.se/2010/08/gleichers-formel-for-forandring/
Jaha… och så en slutsats också…
Tja, befinner man sig både fysiskt och tankemässigt ”på samma trygga plats” längre perioder, eller till och med ”ständigt”, är det svårt att få nya insikter – med förbehåll för vissa somliga som trots allt inte vill befatta sig med sådana. Något som mestadels får mig att tänka på sanningssägare och ytterlighetsivrare, som chauvinister och fundamentalister av diverse sorter, samt deras ”medvetenhet” om tillvaron…
Saknar grunden, du vet, den där verkliga grunden... våra minnen?
SvaraRaderaMin omedelbara känsla var ett mystiskt déja vu (varför lägger sig inte apostrofen över det andra a:et som jag vill?).
Kanske är det en paradox i det hela?
Jag vet inte. Tänkvärt är det. Och när jag tänker på förändringens tid i det hela sammanhanget, ja då blir det inte en siffra rätt.
Medvetenheten hamnar i ett nät av insikter, inte handlar det om tillvaron...
Men, så känner du också mig.
Fröken tvärtom i en röraom...
Godens natt, Robban!
/Marie
Jag gillar när fröken är "tvärtom i en röraom"...
SvaraRaderaAtt det är rörigt just nu, önskar jag dig bara slippa så fort det går!
Må gott, min vän!
Vi hörs!! =)