onsdag 28 december 2011

Om ”kritiker” av (det) främmande… och en liten väckarklocka!


En cyniker är en människa som anser alla andra 
lika lite värda som honom själv.

(Frank Sinatra 1915-1998)


Kan i sammanhanget inte låta bli att skänka både en och två tankar till nazister, fascister, nationalister, religiösa eller ideologiska fanatiker av alla de slag, samt alla de som i nutiden ihärdigt hävdar sig inte vara intoleranta utan enbart ”kritiker” (av främmande kulturer och dess representanter).

Samtidigt går det inte att komma ifrån att sådana tankegångar sannolikt många gånger gärna kläcks med just en cynisk fnysning. Det är då man själv ofrivilligt halkar in bland de empatilösa…

4 kommentarer:

  1. Oj då, här kom det en "julklapp" som träffade rätt i nyllet... Jo, den träffade Kloktok-kritikern- som ibland tippar över och blir cynisk...

    Ändå, kan jag inte låta bli att undra om inte cynismen ändå har den fördelen att den blir synlig & hörbar? Cynism kan bemötas... Värre tycker jag det är med likgiltigheten... Likgiltigheten som visar sig i tystnad och i att aldrig säga sin mening, aldrig tycka något utan bara tänka och samtycka när någon cyniker är igång... Jag vill bli utmanad när jag är cynisk! Men jag förmodar att alla inte är som jag...
    Intressant tanke dock som jag ska klura vidare på; att cynikern anser alla andra
    lika lite värda som honom själv. Jupp.

    Ha det bäst!
    Fridens liljor & stormkram

    SvaraRadera
  2. Instämmer i resonemanget... föredrar också cynismens "öppenhet".

    I något högre utsträckning föredrar jag dock cynismens motsats, även om detta kan innefatta skadliga mängder naivitet. Det är dock det hoppfulla - och beredskapen att lägga ner energi på att trots allt ha en tro på mänskligheten - som jag ger mest kredit i sammanhanget.

    Och likväl hemfaller jag själv oftare åt cynism... sannolikt som en försvarsmekanism gentemot de destruktiva aspekter de flesta av oss också bär på. Cynism medför i min värld även ett ansvar - det att hindra sin egen självtillräcklighet och/eller självgodhet att svälla över brädden...

    Det är detta sista som främst är andemeningen med inläggets avslutande stycke.

    Allt gott, kloktokskan! =)

    SvaraRadera
  3. Jomen, efter att ha klurat på citatet så kom jag fram till att min cynism ju tydligt hänger samman med när jag tappar tron på mänskligheten... Det är även vid sådana tillfällen jag försöker undvika människor, för att inte säga cynismer. Det är även då jag känner mer samhörighet med djur och natur än med mänskligheten...

    No hard feelings hörru! Det är alltid nyttigt att få tänka till. :-D
    Fridens liljor

    SvaraRadera
  4. Jo, kära bloggkollega... jag förstod att dina tankegångar gick i dessa banor... =)

    Min cynism triggas av samma orsak!

    Känner mig nöjd oxå - inlägget uppfyllde syftet! =)

    Kram på sig!!

    SvaraRadera