tisdag 19 oktober 2010

Att vilja är att ha mod...


Funderar då och då på om motsatsen till rädsla eller feghet egentligen är mod. Tar jag del av exempelvis historisk facklitteratur, eller biografier och liknande, får jag ofta intrycket av att det snarare rör sig om allt från starka övertygelser, via självhävdelse- och bekräftelsebehov, till ren och skär dumhet. Och allt detta är då kopplat till beslutsamhet och i slutänden vilja.

Jag tänker vidare på en serie jag för något år sedan följde på Kunskapskanalen. Den handlade om "modiga" kvinnor i olika länder. Två avsnitt har gett mig bestående minnen. Den ena framställde en journalist från Libanon, som trots att hon nästan hade omkommit i ett attentat, fortsatte sitt arbete för att följa, undersöka och belysa intriger och ljusskygga verksamheter (samt en grannstats direkta inblandning) i det komplicerade spel som kampen om den politiska makten i landet innebär. Den andra behandlade den många gånger direkt livsfarliga kamp en kvinna i ett Västafrikanskt land förde/för mot omskärelse av unga flickor - där traditioner, maktstrukturer och enskilda inflytelserika personer på alla vis sökte hindra att hon lyckades med sin strävan.

I den övervägande majoriteten av dessa exempel har huvudfigurer/huvudfiguren erkänt att de/den känt rädsla - ibland till och med skräck. Och likväl har de fortsatt med oavsett vad de höll/håller på med. Mod? Ja säkert, men då snarare i bemärkelsen viljan att åstadkomma eller uppnå ett mål man har satt upp inom ramen för den eller de övertygelser man har. Kan i detta sammanhang inte låta bli att tänka på frasen: "rädslan att förlora (livet) är större än viljan att vinna".

5 kommentarer:

  1. Ja

    Viljan är nog som du säger ... det viktigaste att ha för att bemästra rädslan och också så mycket annat som man "vill". Är den tillräckligt stark så ...

    Det värsta är att när man misslyckas med vad man föresatt sig blir fallet så mycket större ...och då ... att "knäppa på" den där viljan igen är inte alltid så lätt. Lättare då att ge upp.

    Jag övar mig ständigt. :-)

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Ibland är det tur att man itne angelfar sina motiv alltför noga. Kanske det som dem som är rädda för att terapeuta sig bort från sin kreativitet hos terapeuten menar? Och för oss andra är det tur att det finns den typen av mod, på samma sätt är det likadant från andra sidan, med lite mer eftertänksamhet och kritisk distans tills ina handlingar hade vi inte haft så mycket eländiga krig och konflikter. Vad ÄR människan, egentligen? kan man undra.

    SvaraRadera
  3. Lovely Bird: ja, usch... det där med att missa målet är väldans energikrävande - oavsett om man själv eller någonting annat är orsaken till det. Samtidigt handlar det ofta om nyttiga lärdomar - vilket inte alltid är så lätt att komma ihåg. Särskilt inte som man brukar ha full fokus på att "slicka såren" och inte se den ljusa sidan av debaklet...

    Öva på, min vän. Och kommer du på ett bra tips på hur man lättast "reser sig igen", får du gärna ge besked!! =)

    Kram på dig!


    Mrs S: ja viss är det så att man många gånger tänker för mycket och för länge, istället för att bara agera.

    Vad är människan? En bra fråga... I min bok rör det sig om ett av många fantastiska och enastående (men ofta också skrämmande) fenomen som kännetecknar detta lilla stoftkorn, som kretsar kring en något större eldkula...

    Ha det gött!

    SvaraRadera
  4. "Han hette Ville men kunde inte..."

    Tragiskt eller hur?!!:P
    Ofta kan ju viljan finnas men inte förutsättningarna.

    Den som sticker ut hakan får ta många smällar kommer jag att tänka på... Att sticka ut hakan, säga ifrån kan vara både dumdristigt och nödvändigt. Kanske kvinnorna du sett i reportagen på Kunskapskanalen såg sin insats i ett större sammanhang? Att de trots sin rädsla visste att de gjorde och kunde göra något viktigt för andra och därmed blev övertygade om att de gjorde det rätta... Jag tror man blir mer motiverad i sin övertygelse om man gör saker saker för andra än enbart sig själv...
    Å att vi i väst har förlorat mycket av denna känsla av sammanhang, lusten att göra nå't för någon annan... Därför kanske som civilkurage är tämligen sällsynt?

    Nåväl, bara lite funderingar jag fick av ditt inlägg så här på kvällskvisten.:)

    HA det gött.
    Fridens & kram

    SvaraRadera
  5. Ja, jag fick också intrycket av att kvinnorna i dokumentärserien var bra på att "se helheten".

    Tilltalande analyser sammantaget! =)

    Må väl!

    SvaraRadera