Prolog:
Har vid det här laget hunnit med diverse olika anställningar, med diverse olika arbetsuppgifter, tjänster och uppgifter, inom diverse olika branscher. Nästan utan undantag har man, i samtal, diskussioner eller utbrott under arbetsdagarnas lopp, fått erfara den ständiga följeslagaren till vårt betraktande av tillvaron och människan: den ofta oreflekterade uppdelningen i ett ”vi och dem”, samt resultaten av detta fenomen. I min värld skulle alla tvingas att i ett halvår få praktisera hos ”dem”, för att få hjälp på traven med att vidga eller mångfaldiga sina respektive perspektiv.
Misstänker att detta känns igen…
Har vid det här laget hunnit med diverse olika anställningar, med diverse olika arbetsuppgifter, tjänster och uppgifter, inom diverse olika branscher. Nästan utan undantag har man, i samtal, diskussioner eller utbrott under arbetsdagarnas lopp, fått erfara den ständiga följeslagaren till vårt betraktande av tillvaron och människan: den ofta oreflekterade uppdelningen i ett ”vi och dem”, samt resultaten av detta fenomen. I min värld skulle alla tvingas att i ett halvår få praktisera hos ”dem”, för att få hjälp på traven med att vidga eller mångfaldiga sina respektive perspektiv.
Misstänker att detta känns igen…
Scen I:
Direktör Nilsson, alternativt tjänstemannen – med chefsbefattning – Johansson om sina anställda:
– De bara gnäller och ställer krav hela tiden… Aldrig är de nöjda… Men de fattar ju aldrig heller någonting… Om de bara visste hur min situation ser ut…
Scen II:
Tjänsteman Nilsson, alternativt svetsare Johansson om sina överordnade:
– De bara gnäller och ställer krav hela tiden… Aldrig är de nöjda… Men de fattar ju aldrig heller någonting… Om de bara visste hur min situation ser ut…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar