lördag 27 mars 2010

Hederskultur? Jo, det är ju typiskt för...


Den ilska som riktas mot lilla norrlandsorten Bjästa, och som vädrats i media de senaste dagarna, är i mina ögon en aning fascinerande. Jag frågar mig om ilskan möjligen kan ha att göra med att det inträffade – det sexuella övergreppet och dess otäcka efterspel - bidragit till att en av våra myter om oss själva har fått en rejäl törn? Vad tjejen fick genomgå och utstå är ju något som allmänt brukar tillskrivas en kultur som är helt främmande får vår egen; en kultur vars kvinno- respektive manssyn lämnar alldeles för mycket i övrigt att önska; en kultur så starkt förknippad med begreppen skam och skuld – hederns syskon. Jag kan därför inte låta bli att få intrycket att mångas reaktioner på det som avslöjats och framställts i media på många vis speglar en frustration över att plötsligt ha upptäckt, att det fenomen vi ofta och oreflekterat tenderar att lägga ”de andra” till last faktiskt också har en ”inhemska variant”.

Vreden som fokuserats på alla dem i Bjästa, som på olika vis varit emot eller inte stöttat den drabbade tjejen, påminner en aning om den som följde på avslöjandena om jargongen och attityden inom poliskårens specialstyrka i Malmö. När några bland ”oss” plötsligt framstår i en definitivt oönskad dager, eller uppträder på ett till synes främmande vis, isoleras dessa genom att framställas som undantagen från normen. Dessa ”de andra” inom ramen för ”Oss eller Vi” blir syndabockarna som ska utgöra garantin för våra självbilders fortbestånd – för att alla vi övriga tryggt ska kunna leva kvar i myterna om oss själva. Då är det uppenbarligen bland vissa somliga oerhört tacksamt att ha ett Bjästa, Malmö eller Skåne...

Vi har redan genomlevt en rad olika händelser kopplade till våra myter kring korruption, där Skandiaaffären och Systembolagshärvan är två talande exempel. Jag undrar vad som kommer härnäst? Hur många fler myter måste få en rejäl spricka för att en allmän, seriös, och fruktbar debatt kring våra föreställningar om själva faktiskt ska påbörjas – och inte bara utgöra ett debatt- och forskartema inom ramen för kultur- respektive forskarvärlden?

Sist men inte minst måste jag ställa frågan (ja, jag kan inte hjälpa mig själv… har vare sig bättre eller sämre karaktär än andra): var är nu de där "endemiska demokraterna" i debatten kring Bjästa?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar