Alltså... ett till synes oändligt antal apparater uppfinns att ha i hus och hem. De kommer ut på marknaden och framställs som en guds gåva till var och en av oss. De framställs som något bortom det oumbärliga, och många gånger tycks vi betraktas som imbecilla om vi inte börjar dregla vid blotta tanken på att få äga ett av dessa tekniska under. Är det exempelvis inte självgående dammsugare, så är det en duschanläggning som spelar musik medan man blöter sin lekamen.
Visst, en hel del av dessa ting har på många vis gjort mycket av vår vardag en aning lättare. Alltför ofta rör det sig dock om manicker man definitivt kan vara utan. Men, jag undrar, varför har ingen ännu uppfunnit el-sladdar som inte korvar eller tvinnar sig...?
Och så till någonting helt annat, som en viss herr Cleese brukade uttrycka det då han kunde sitta bakom ett skrivbord exempelvis placerat vid en bäck: jag önskar framföra ännu ett citat jag finner både tänkvärt och tilltalande - och taget ur författaren och litteraturkritikern Per Wästbergs roman "Luftburen". Håll till godo!
Om kärleken vore värdelös bara för att den inte varar för alltid,
vore livet värdelöst av samma skäl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar