I Shakespeares drama "Richard III" utspelas en ordväxling som alltid har fått mig att rysa.
I den första aktens andra scen ledsagas den mördade kungen Henrik IV till graven av svärdottern Lady Anne. Begravningsföljet stöter ihop med förövaren - Richard III - och Lady Anne förbannar denne för det som skett. I den påföljande dialogen utbrister hon förbittrat "Till och med ett odjur kan äga medkänsla", varpå huvudpersonen lakoniskt svarar "Men inte jag, så jag är inget odjur"...
Tycker inte det finns så många bättre framställningar av den fullbordade egoisten, vilket är vad en extremist är i mina ögon!
I den första aktens andra scen ledsagas den mördade kungen Henrik IV till graven av svärdottern Lady Anne. Begravningsföljet stöter ihop med förövaren - Richard III - och Lady Anne förbannar denne för det som skett. I den påföljande dialogen utbrister hon förbittrat "Till och med ett odjur kan äga medkänsla", varpå huvudpersonen lakoniskt svarar "Men inte jag, så jag är inget odjur"...
Tycker inte det finns så många bättre framställningar av den fullbordade egoisten, vilket är vad en extremist är i mina ögon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar