lördag 28 november 2009

Den nya massrörelsen...


Jag betraktar mig själv som individualist och erkänner villigt att detta bland annat innefattar egoism, egensinne, samt en fallenhet för strävandet efter och framhävandet av personliga fri- och rättigheter. Men det som i mina ögon under senare tid alltmer tycks komma till uttryck är en individualism som närmar sig ett innehåll av enbart egoism, cynism, självcentrering och fokus på egennyttan.

Varför tycks vänlighet, empati, valet att stiga "undan och ge ett företräda" eller beredvilligheten att erbjuda en hjälpande hand - utan baktankar eller krav på motprestation - ofta tolkas som tecken på dumhet, svaghet eller "förlorarmentalitet"?

Det har liksom blivit en naturlag att alla ska förmås att forma sig själva till starka personligheter vars strävan efter självförverkligandet blivit själva ändamålet. Valmöjligheterna ligger mellan att ta ansvar för sig själv eller att ta ansvar för sig själv. Alla ska bli unika och alla ska bli vinnare. Den nya massrörelsen av och för lika unika individer!

Himmelriket för denna massrörelse tycks ju paradoxalt nog bestå i ett kollektiv av egoister, där betydelsen av att ta och ha ansvar gentemot sig själv främst handlar om att gynna och gagna sig själv - till och med om detta sker på andras bekostnad.

Den typen av individualism betackar jag mig för!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar